jodå jag lever
Fast just nu är allt i lite obalans.
<3
Hm, igår hade jag inte ätit på två dagar. Dumdumma Angelica. Visst, det är väl inte en så extremt lång tid egentligen men det är ändå mer än tillräckligt. Så idag bestämde jag mig för att inte bry mig om nånting alls, inte ens vikten, och bara ta hand om mig själv istället. Försökte ignorera världen där utanför men det gick inte sådär jätte bra. Försökte väl finna något sorts lugn.
Jag vet ju varför jag håller på som jag gör. Jag vet inte vart jag ska göra av alla dessa känslor och lösningen blir att försöka att inte känna någonting alls. Koncentrera sig på hungern. Men det är ingen hållbar lösning i längden, eller ens en lösning överhuvudtaget och det vet jag ju men samtidigt vet jag inte vad jag ska göra istället. Jag dricker inte (extremt sällan i alla fall), röker inte, knarkar inte, har inte sex och skär mig inte. Jag gör alltså ingenting av de saker som andra människor använder för att dämpa svåra situationer och jag måste faktiskt också få ha någonting. En sköld. Jag skulle så gärna vilja berätta om det som händer just nu, det där som ligger under ytan men jag vågar faktiskt inte.
Det finns saker jag inte får känna och det finns saker jag inte får tycka men som jag tycker och känner i alla fall. Vilket ger mig ett så extremt dåligt samvete och som faktiskt gör att jag nästan känner det jag känner och tycker ännu mer. Allting blir så förvirrande. Vet inte vad jag ska tro längre eller vem jag ska tro på. Jag är så förvirrad och mitt i alltihop försöker jag verkligen att inte falla ner igen. JAG VILL SÅ GÄRNA FORTSÄTTA MÅ BRA och jag har ju kommit såååå långt. Tar jag bort min sköld är risken mycket större och nu är inte läge att riskera det. Hällre att jag svälter lite grann och mår bra än att hela världen falerar igen. Jag äter ju alltid mer senare för att kompencera svälten så det jämnar ju ut sig i slutändan i vilket fall. ❤
16/9
Hösten är här nu men jag vill inte. Är inte redo.Kyrkovalet
Käääära ni,
Glöm inte att rösta i kyrkovalet idag. Det ÄR viktigt. Man behöver inte vara religös eller bry sig om kyrkan i sig överhuvudtaget men OM du är medlem i Svenska kyrkan så rösta! Många av er har säkert redan läst den här men om inte och du tvivlar på varför du ska rösta så LÄS http://wistikent.wordpress.com/2013/09/02/tvivlarens-guide-till-kyrkovalet/ Värt att notera är att det alltså är en präst som skriver som privatperson och INTE Svenska Kyrkans officiella åsikter. Finns dock massa info på Svenska kyrkans hemsida också så kolla där med!
Tänkte ärligt talat inte rösta alls från början. Jag är ju inte religös och tänkte att det är knepigt att jag som inte vet någonting om kyrkan ska rösta i ett val som handlar om just den. Sen när jag såg reklam och valaffischer från politiska partier så började jag förstå att det har mer med den riktiga politiken i Sverige att göra än vad jag kanske förstod innan. Så jag började läsa på lite mer och insåg rätt fort att det faktiskt är ett viktigt ställningstagande. Det handlar om så mycket mer än bara kyrkan. Det handlar om människor och om hela Sverige egentligen. Det handlar om att göra någonting och faktiskt bry sig, påverka. Finns massa bra info och artikler som ni kan googla er fram till. Innan ni röstar så läs också på de olika alternativens egna hemsidor och bilda en egen uppfattning! Där står det vad de står för och ja ni känner väl själva vad ni identiferar er mest med. I Frimodigkyrkas folder står det bland annat att de återigen vill införa att endast man och kvinna ska kunna gifta sig, inte samkönade. 2013 alltså, i Sverige. Vad som står i Sverigedemokraternas folder kan ni nog redan gissa. Handlar enbart om invandring och hur vi ska öka hatet mot invandrare. Tycker det är skrämmande... Jaja men som sagt kolla runt själva och bilda er en egen uppfattning! Men glöm för all del inte rösta. Kan man vara med och bidra till att hat i Sverige får mindre inflytande så tycker jag att man ska göra det. För det är just det som din röst avgör, hur mycket inflytande dessa hatande grupper ska få.
För min egen del blir faktiskt också Öppen Kyrka jag kommer rösta på, deras program hittar ni här: http://oppenkyrka.se/hela-programmet/ . Jag tycker det är bra om kyrkan moderniseras så mycket som möjligt + att jag tycker man ska vara välkommen oavsätt kön/läggning/religon på alla platser i Sverige. Diskriminering hör inte hemma 2013... :)
Det som krävs för att rösta är alltså att du är 16 år fyllda och är medlem i Svenska kyrkan. Har du inte fått något röstkort eller som jag, redan slängt det, så räcker det med att man har med legitimation eller pass. Du kan alltså fixa det på plats! Jaja, tänk igenom det här nu och läs på lite grann. Det är faktiskt viktigt och om du inte tycker det är viktigt så tänk igenom varför du inte tycker det är viktigt.
Det var allt jag ville säga c:
Haa det!
Avslutet
Då var det klart och officiellt! Avslutade behandlingen på SCÄ igår och det känns faktiskt jätte bra.
Hej livet!
Förhoppningsvis blir detta sista inlägget om den där jävla ätstörningen
Betyder det här att jag är "frisk"? Just nu har jag ett bmi på 16.8 vilket visserligen är lite för lite enligt bmi-skalan men inte direkt farligt. Jag trivs och mår bra på den här vikten jag har, både psykiskt och fysiskt och därför tänker jag också stanna på den, varken mer eller mindre. Även det här är någonting som jag såklart redan har diskuterat med min behandlare och ingenting jag helt ensam har bestämt är okej. Har fortfarande inte fått tillbaka mensen dock och det är väl någonting som jag kanske är lite nojig över. MEN om man ska se det från ett större perspektiv var det ändå inte sååååå länge sedan jag slutade svälta helt så man kan faktiskt inte begära för mycket.
Rent psykiskt är det också bättre med maten. Kaloriräknandet sitter dock i lika hårt som förut, vet inte ens om det går att bli av med? Har man en gång lärt sig är det väl nästintill omöjligt att sluta och sanningen är nog också att just den biten vill jag inte riktigt sluta med häller. Jag trivs faktiskt med kontrollen, och inte på ett destruktivt sätt utan jag gillar att ha koll på det jag äter helt enkelt.
Jag har börjat äta ute ibland, kan käka med andra och det är faktiskt inte lika dramatiskt alls längre. Dock är t.ex skolmaten fortfarande inte ens ett alternativ, att gå och köpa godis skulle aldrig hända och likaså överväger jag inte ens att följa med till Mcdonalds. Men helt ärligt är inte det någonting häller jag ens vill ändra på. Jag gillar min relativt hälsosamma livsstil och jag känner inte något tvång till att jag måste leva såhär utan det är helt frivilligt och jag trivs med det. Jag känner faktiskt att jag mer och mer håller på och hittar den där balansen och det är bra att det går åt rätt håll.
Träningen är inte häller något tvång längre, vilket är helt fruktansvärt skönt. Förra veckan tränade jag inte alls och inte gick jorden under för det. Jag hade ingen lust helt enkelt och hade viktigare saker att prioritera. Igår tränade jag dock och det var jätte skönt men det var helt på mina egna villkor, precis så som det ska och borde vara. Jag gillar att träna men när jag höll på och träna flera gånger om dagen fanns det faktiskt ingen som helst vilja eller lust i det, allting handlade bara om att förbränna och dämpa ångesten över det jag ätit och det där med att jag gjorde det för att det var "kul" var verkligen bara någonting jag sa. Låg ingen som helst sanning bakom - men det gör det nu :)
Jag mår mycket bättre nu vilket inte går att förneka är en bidragande faktor till att maten också fungerar. Allting hör ihop. När jag mår dåligt så mår jag verkligen dåligt. Det finns inte riktigt något mellanting. Jag gräver ner mig totalt, isolerar mig, försvinner och går under. Då är svälten ljuset. Svårt att förklara för någon som aldrig upplevt kicken men det blir en storts fejkad lycka som just då känns som lösningen på allt. Det är bättre än ingen lycka alls och även om jag egentligen förstår att det bara skadar mig i längden så tänker man inte så logiskt i stunden och det är det som gör det som en så ond cirkel.
Jag måste jobba på det där och lära mig hantera mina känslor bättre. Kan inte bryta ner mig totalt varje gång något dåligt händer, för livet fungerar ju inte så, livet är inte alltid roligt. Man måste kunna ta motgångar och våga tro på att det blir bättre sen. Bara för att något dåligt händer så kommer inte världen gå under. Bara för att någon sårar mig så vill inte alla såra mig och bara för att jag tidigare haft det tufft betyder det inte att mitt liv måste fortsätta vara det. Jag gör misstag, jag har gjort misstag och jag kommer förmodligen göra många fler misstag i mitt liv men jag är lika mycket värd för det. Jag kan inte hålla på och hata mig själv i all oändlighet eller straffa mig för alltid. Jag är faktiskt bara människa och som människa gör man fel men man måste gå vidare och våga förlåta sina misstag, för vem mår bättre av att jag mår dåligt, egentligen? Vem är det som ska tjäna på mitt elände?
Jag är värd mer än att svälta.
Värd mer än att förstöras och tyna bort.
Jag förtjänar mer än att vara ensam och mer än destruktiva relationer.
Jag är värd mer än ångest, tårar och dåligt samvete.
Mer än att alltid känna mig i vägen.
Jag kan inte leva på andras villkor och jag kan inte räcka till åt alla hela tiden.
Jag kan bara vara mig själv och göra det som känns rätt för mig.
Det är dags att jag börjar acceptera det nu och det är dags att jag börjar acceptera mig själv.
Det är jag värd!
❤
September
Välkommen till hösten!
Själv är jag inte så där superduper taggad men det blir säkert bra ändå. Måste köpa varmare skor bara och ett par vantar, sen är jag redo!
Helgen har faktiskt varit ovanligt bra, haft lite relationsprövningar bara. Jag har en väldigt stor intregitet och otroligt svårt för att släppa in människor i mitt liv men ibland får jag dessa infall att gå lite utanför ramarna och igår var en sån dag. Hängde med Johan och helt plötsligt bestämde vi att jag skulle sova hos honom. Sover sällan borta, nästintill aldrig, det är liksom utanför min trygghetszon *vet att det låter jätte fånigt men jag är som jag är* så det var ett stort steg för mig. Visserligen fungerade det inte, slutade med att han fick köra hem mig mitt i natten (är jag krånglig eller vad? haha) men ändå! Jag försökte i alla fall och vågade prova. Sen är jag så glad att jag ändå har den självrespekten som jag faktiskt har och stannar inte för att vara trevlig utan faktiskt lyssnar på mina känslor. Det är viktigt tycker jag, att ta sig själv på allvar och respektera sina tankar även om det ibland innebär att man komplicerar till saker.
Jaja vi hörs!
Snurrigt
Just nu är jag inne i en liten identitetskris. Förvirrad och vilsen är nog två ord som passar bra för tillfället. Det blir lätt så att man tappar sig själv när det sker många förändringar. Åtminstone jag.
Jaja, idag hade vi möte om hur vi ska göra med min skolgång. Som det ser ut just nu fungerar inte eftermiddagarna så bra och jag har själv grubblat mycket på om jag kanske borde ta ledigt den här terminen och ta en extra termin efter studenten eller hur jag ska göra. Vill inte stressa, orkar inte stressa och vill verkligen att allting ska fungera. Vi kom överens om att det bästa nog vore om jag fortsatte lite som förra terminen fast mer strukturerat. Alltså att jag går till skolan varje dag och går på några lektioner men att jag sen på eftermiddagen studerar från distans. Det är självklart bara en tillfällig lösning tills allting blivit lite bättre men jag ser det faktiskt som ett bra alternativ. Då slipper jag hoppa av helt.
En annan lite småläskig grej som har hänt är att jag och min behandlare på SCÄ har kommit överens om att det nog är dags att avsluta behandlingen nu, eller snarare ta ett uppehåll men förhoppningsvis kommer jag ju inte behöva komma tillbaka sen efter uppehållet. Jag är långt ifrån "frisk" och visst är jag inte helt normalviktig än MEN jag har hållt ungefär samma vikt under en längre tid nu, jag svälter inte längre och jag mår verkligen sååååå mycket bättre. + att det här med behandlig tar något ENORMT mycket tid från skolan och vardagen så jag har faktiskt inte tid. När jag kollar över mitt schema så måste jag antingen välja bort BUP eller SCÄ och då får det faktiskt bli SCÄ. Jag känner inte att jag får så mycket av att gå dit ändå, i slutändan är ju allting ändå upp till mig själv och just nu fungerar den biten rätt så bra. Jag känner att det är dags att gå vidare nu.
Så ja, så var det med det. Vet inte om det hänt så mycket mer saker egentligen, inget som är värt att berätta i alla fall. Såg nyss klart sista delen av Skilda världar och nästa volym kommer inte ut förän i October, liiiite småsurt sådär. O:
Jaja ha det så bra!
*Ska försöka uppdatera oftare*
25/8
Hm, haft besök från Janne de senaste dagarna därför har uppdateringen inte varit på topp! Vi har gjort massa saker, varit i Uppsala bland annat och sånt men igår åkte han tillbaka till Tyskland igen. Så så var det med det.
Själv har jag bestämt mig för att återigen försöka mig iväg till skolan imorgon. Inte varit där sen jag skrev sist dessvärre... Usch jag vill så gärna att den här terminen ska fungera, kan inte hålla på såhär. Det är faktiskt dags att växa upp nu och släppa det här andra men det är så svårt... Fast ändå så enkelt. Om jag vill. Äsch nu vet jag inte vad jag pratar om längre är så otroligt trött. Vi hörs imorn eller något. Livet är förvirrande!
Ciao
När man inte orkar
Usch det är i stunder som dessa jag känner mig som mest värdelös. Varför orkar jag inte? Jag förstår faktiskt inte vad det är för fel på mig. Andra dagen i skolan och jag klarar inte ens av att vara där en hel dag. ALLVARLIGT. Hur kan jag inte klara av något av samhällets mest självklara saker? Jag behöver inte ens göra någonting förutom att vara där men nej det går visst inte. Inte ens det klarar jag.
Det börjar med att jag tar bussen dit 07.30. Bussen stannar 100 meter från skolan och efter två koppar kaffe och en lagom stor frukost är jag taggad till max. Innan jag går in tar jag dessutom en frukt för att vara extra på hugget. Jag ska verkligen klara av dagen. Efter två timmar börjar energin försvinna och jag springer och köper en kaffe igen men den ger ingen verkan. Försöker orka med, hålla humöret uppe och springa med dom andra men det går inte. Jag ORKAR verkligen inte. Det är två timmar kvar till lunchen och jag vill bara låsa in mig på toan och gråta. Ingenting fungerar och det känns som att hela planen falerar.
Till slut reser jag mig, tar min väska och går. Upp till observatorielunden och upp till friheten. Slänger mig i gräset och blir sådär tom som bara jag kan bli. Stänger ute världen och blir mig själv igen. Det kommer inte fungera och jag har misslyckats, igen.
*
BILDER AUS BERLIN :D
Hade tänkt lägga upp fler men mitt internet är såååå segt... Måste fixa det! Här är i alla fall några som jag tog + den sista på mig som Karin tog när vi hängde lite med Willbur. Svårt att inte tycka om den ungen ^^
Astrotime
Idag var Neliz och Elin här, saknat dom som tusan så det var kul.
Fick massa inflyttningspresenter och grejer, awesome ju!
Vi spelade något skumt astronomspel som måste varit det flummigaste någonsin dock. Köpte det för 30 spänn på myrorna "BILLIGT!" tänkte jag men förstår varför nu ehem... o.o
Jaja fin dag i alla fall!
Nu ska jag strax ta en vaaarm lååång sköön dusch och sen blir det nog sängen.
Tänkte smyga mig iväg på ett jympa pass imorgon bitti så vill gärna vara utvilad då :)
Ha det bra mina kära läsare!
Lite om skolan
Var på Rusta förut och köpte hem lite grejer. Kaffebryggaren kostade endast hundra spänn! Såå värt, mitt koffeinberoende är inte att leka med, bara idag har jag druckit åtta koppar O: Men det är ju sååå gott... Mer lär det bli nästa vecka när skolan drar igång igen, får skaffa en såndär termos och ta med!
På tal om skolan är jag faktiskt inte så överdrivet stressad över den ändå, känns som jag varit ledig i evigheter vilket jag också faktiskt har egentligen. Jag kommer ta dagarna lite som de kommer nu och inte ta på mig mer ansvar än nödvändigt. Leva på mina villkor helt enkelt. Jag har bestämt mig för att börja gå heltid nu igen och jag är nöjd bara jag tar mig dit och är där. Betyg och allt sånt är mindre viktigt just nu. Jag har två kurser jag behöver läsa upp från förra terminen men det tar jag också tag i lite senare. Var sak får ta sin tid. :)
Dagens middag: tonfisk med kokt potatis, stekta äggvitor och grönsaker.
Tjao
Godermorgen! Hade egentligen vägning nu på morgonen hos SCÄ men jag somnade visst om så det gick ju sådär. Fast jag vägde mig här hemma ändå. Trodde verkligen jag hade gått upp flera kilon efter Berlin resan, åt helt löjligt mycket dom sista dagarna kändes det som men jag hade inte gått upp ens ett gram! Så det stämmer nog det dom säger ändå, det krävs mer mat än man tror. Nu när jag har det svart på vitt tänkte jag börja äta lite mer efter tallriksmodellen och börja äta mer lagad mat, det är trotts allt vad kroppen mår bäst av och vad som håller i längden.
Idag har jag samlat på mig mer vuxenpoäng. Var och storhandla förut, nu när jag bor lite längre från affären tänkte jag att det är smidigare att handla allt på en gång istället för att småhandla titt som tätt. Usch det var mycket dyrare än vad jag trodde det skulle vara! Fast egentligen är det billigare om man räknar över lag. Småhandladet brukar kännas billigare eftersom det kostar mindre åt gången men jag räknade ut att sammanlagt blir det mycket mer. Därför tjänar jag faktiskt på det här!
Hmm.. Ett 'problem' som dykt upp är att det flyttat in en spindel i köket. Nu är jag inte så rädd för spindlar men det är ändå inte sådär jääätte mysigt så frågan är hur jag ska bli av med den. Döda den känns för taskigt c_c
Dagens middag, kanske inte riktiiiigt enligt tallriksmodellen men det var gott i alla fall ^^
Fullkornsbulgur med tomatsås, vita bönor och kokta grönsaker.
Hemma!
Sådär lagom trött är jag nu hemma från Berlin igen. Det var en rätt omtumlande resa på många sätt men jag är verkligen glad att jag åkte, det var absolut värt det!
Jag har nog gått upp i vikt den här veckan och på något sätt bryr jag mig faktiskt inte så mycket. Jag stod där vid kassan och funderade på vad jag egentligen hade att förlora på att köpa den där glassen och den där smörgåsen. Varför jag inte bara åt vad jag ville och varför jag lät mitt liv begränsas så mycket. Så då gjorde jag det och ångesten kom till tusen men jag kände bara att det fanns viktigare saker just då. Att det finns viktigare saker. Kalorierna räknades inte ens under några dagar och det var som att jag var på semester från ätstörningen. Det var skönt, en lättnad och behövdes verkligen.
Seyya!
Efter många om och men åker jag idag trots allt med min bror och hans flickvän till Tyskland. Jag har faktiskt bara varit utanför skandinavien en gång tidigare så det blir ju spännande. Självklart är jag dock väldigt nervös inför hur det ska gå med maten. Vart ska jag äta? Vad ska jag äta och hur ska jag kunna hålla koll? Det återstår att se men förhoppningsvis kommer det gå bra.
Vi hörs om en vecka igen, ha det bra sålänge!
Jag duger
Jag har mer och mer börjat förstå innebörden av att älska sig själv. Hur viktigt det faktiskt är. Jag kan ibland vakna på morgonen och faktiskt tänka att jag duger, ja, till och med att jag räcker till. Det kanske låter fånigt för någon annan men för mig är det stort. Jag har aldrig känt så tidigare.
När jag var yngre brukade jag ofta ha ett enormt självhat. Jag såg det nog inte som det då men det var precis vad det var. Ett hat. Jag var inte värd någonting och förtjänade absolut ingenting. Allt jag gjorde var fel, jag var ful, äcklig och mina känslor hade inte särskilt mycket värde dom häller. Det är jag dock fortfarande ganska dålig på, att känna saker. I och med svälten blev jag nästan totalt likgiltig men även innan det så var jag dålig på att känna. "Man blir ju så onödigt sårbar då", tyckte jag. Men vad är egentligen meningen med någonting om man aldrig låter sig känna något? Om man aldrig låter sig själv må bra? Eller om man ständigt nedvärderar sig själv? Vad är meningen?
Just nu lever jag helt för min egen skull. Allt jag gör är på mina villkor och allt jag tycker och tänker är viktigt. Jag har bara plats för människor som jag mår bra av i mitt liv och jag värdesätter mig själv högre än någonsin. Det är okej att vara självisk och det är helt okej att göra fel. Jag har många brister och visst har jag många negativa sidor - men jag har också otroligt många bra sidor! Jag kan inte vara mer än människa och som människa gör man faktiskt misstag, man blir aldrig perfekt men man är ändå lika mycket värd för det. Jag är precis lika mycket värd som alla andra och jag duger precis som jag är, precis som mig själv. Jag duger!
Namnamnam
Regn = Glass ❤
En fri-zon
Idag åkte jag in till stan och fixade mig ett gymkort. Det kanske inte är det mest optimala när man som mig har ett ganska osunt förhållande till träning men det finns faktiskt en god tanke bakom. Jag ska nämligen göra mig av med den träningsutrustning jag har och istället låta det nya hemmet bli en fri-zon. Min fri-zon. Fram tills flytten har tvånget kring träningen varit ganska rörigt eftersom mitt tidigare rum till slut nästan såg ut som ett gym och eftersom jag levde i det hela tiden. Tillgången till att träna fanns ju då där dygnet runt och det fanns liksom aldrig riktigt utrymme till att bara slappna av och helt tänka på något annat så som det borde göra. Det kändes lite som att sova på sin arbetsplats vilket inte alls håller i längden, det är inte sunt.
Träningen ska ju vara något som känns roligt och energirikt och den träning som jag egentligen tycker bäst om är gruppträning så det är vad jag tänker begränsa mig till. Träning för själen. Jag gillar ju att röra på mig, det har jag alltid gjort men från och med nu så ska jag endast träna för insidan. Dessutom tänker jag inte ha några som helsta krav. Blir det bara så att gymkortet används någon gång i månaden så VISST, det är helt okej. Jag går dit för att jag vill gå dit och om jag ens tvivlar en sekund på avsikterna, så struntar jag i det. Då får jag bryta med träningen helt ett tag vilket såklart vore synd men i så fall också väldigt nödvändigt... Träning -när den är på en välmående nivå- är lite som terapi för mig så jag hoppas att det här ska fungera men om det inte gör det så tänker jag acceptera det också. Det finns mer i livet än träning och huvudsaken är att jag mår bra och att allt känns rätt. :]
Flytten
Jag är hemma nu.
Om ni bara visste hur skönt det är att kunna säga det, att faktiskt kunna använda dom orden och syfta på mitt eget hem. För det är precis vad det här är. Det är mitt hem och hit har jag kommit för att stanna. Ända sedan jag skrev kontraktet för ett par veckor sedan har jag mest levt i en bubbla. Jag kan inte ens försöka beskriva hur ofantligt stort det här är för mig eller hur mycket det betyder. Det är så overkligt att jag knappt förstår att det är sant och därför vågar jag inte tro på det än häller. Jag vet att det är konstigt, för jag sitter ju faktiskt här just nu, i mitt första hem med kartonger, nycklar, kontrakt och allt men ändå kan jag inte riktigt tillåta mig själv att faktiskt tro på det. Att det här är på riktigt. Jag väntar fortfarande på problemet, på att någon ska ta det ifrån mig eller att någonting ska hända. För inte förtjänar väl jag det här? Inte förtjänar väl jag att vara såhär lycklig? Det mest absurda är nog att jag till och med skäms lite grann. Jag skäms över att vara glad och en del av mig kan knappt ta in möjligheten av att jag kanske faktiskt är värd det ändå. Samtidigt vet jag ju att det är den delen av mig som jag flyttar ifrån nu. Den gamla Angelica, hon som inte tyckte jag var värd nånting alls. Hon som inte är välkommen längre och som jag inte vill ha något mer med att göra överhuvudtaget.
I mitt nya hem finns det bara plats för kärlek och det är det som jag jobbar på att acceptera. För av vilken anledning skulle inte just jag vara värd att bo här för och varför skulle inte just jag också kunna vara lycklig? Det är ren idioti som jag inte har tid för längre. Jag älskar det här stället och jag älskar den här flytten. Jag älskar att ha ett hem och jag älskar att jag äntligen är på väg att vända nu och framför allt älskar jag hur mycket jag faktiskt förtjänar det här. För jo, det gör jag verkligen. ❤
Hej, igen.
Ännu en blogg alltså, igen. Jag har bloggat sedan jag var fjorton år ungefär, ännu tidigare om man ska räkna med bilddagboken och det är någonting som jag förmodligen också kommer fortsätta att göra här i livet så länge det känns nödvändigt och berikande. Varför man ens har en blogg är en diskussion för sig men naturligtvis väldigt individuellt. Själv tillhör jag ju "blogg-generationen" och är van vid att var och varannan person i min närhet har en blogg och jag tycker det finns något fint med det. Att människor delar med sig. Mina bloggar har alltid varit väldigt privata och personliga av den anledningen att jag har mycket enklare att uttrycka mig genom bild och text än genom tal och det har varit som ett sätt för mig att kommunicera. Det är väl ingen hemlighet att jag ofta håller ganska låg profil i verkligheten och ibland kan uppfattas som onödigt sluten men förmodligen är det just det som gör att jag har mycket lättare för att vara mer öppen på nätet istället.
Nåja, varför då en ny blogg?
En sak mina tidigare bloggar har gemensamt är att de alla är en historia för sig. De är som små kapitel ur mitt liv och jag tycker att varje nytt kapitel också förtjänar en ny blogg. Många brukar tycka att det är kul att kunna gå tillbaka i arkivet och jämföra men jag vill inte att mitt förflutna ska kunna påverka min framtid så mycket. Jag vill att varje kapitel ska vara ett enskilt kapitel och inte vara så relevant för varandra. Nu börjar någonting nytt och jag hoppas verkligen att det inte kommer vara likt mitt förflutna alls. Jag hoppas innerligt att det här kommer bli en helt NY blogg och början på mitt NYA liv. Vi får se hur det går men jag är en bra bit på väg nu, en bra bit på väg mot ett bättre jag och en sundare grund att stå på. Saker förändras inte över en natt, det förstår jag också men jag jobbar på det och jag tror faktiskt att mitt liv börjar vända nu, jag tror det börjar här och det är fan på tiden :)
