;)

Hm, igår hade jag inte ätit på två dagar. Dumdumma Angelica. Visst, det är väl inte en så extremt lång tid egentligen men det är ändå mer än tillräckligt. Så idag bestämde jag mig för att inte bry mig om nånting alls, inte ens vikten, och bara ta hand om mig själv istället. Försökte ignorera världen där utanför men det gick inte sådär jätte bra. Försökte väl finna något sorts lugn.

 

Jag vet ju varför jag håller på som jag gör. Jag vet inte vart jag ska göra av alla dessa känslor och lösningen blir att försöka att inte känna någonting alls. Koncentrera sig på hungern. Men det är ingen hållbar lösning i längden, eller ens en lösning överhuvudtaget och det vet jag ju men samtidigt vet jag inte vad jag ska göra istället. Jag dricker inte (extremt sällan i alla fall), röker inte, knarkar inte, har inte sex och skär mig inte. Jag gör alltså ingenting av de saker som andra människor använder för att dämpa svåra situationer och jag måste faktiskt också få ha någonting. En sköld. Jag skulle så gärna vilja berätta om det som händer just nu, det där som ligger under ytan men jag vågar faktiskt inte. 

 

Det finns saker jag inte får känna och det finns saker jag inte får tycka men som jag tycker och känner i alla fall. Vilket ger mig ett så extremt dåligt samvete och som faktiskt gör att jag nästan känner det jag känner och tycker ännu mer. Allting blir så förvirrande. Vet inte vad jag ska tro längre eller vem jag ska tro på. Jag är så förvirrad och mitt i alltihop försöker jag verkligen att inte falla ner igen. JAG VILL SÅ GÄRNA FORTSÄTTA MÅ BRA och jag har ju kommit såååå långt. Tar jag bort min sköld är risken mycket större och nu är inte läge att riskera det. Hällre att jag svälter lite grann och mår bra än att hela världen falerar igen. Jag äter ju alltid mer senare för att kompencera svälten så det jämnar ju ut sig i slutändan i vilket fall. ❤

 

Glöm inte att rösta i kyrkovalet idag. Det ÄR viktigt. Man behöver inte vara religös eller bry sig om kyrkan i sig överhuvudtaget men OM du är medlem i Svenska kyrkan så rösta! Många av er har säkert redan läst den här men om inte och du tvivlar på varför du ska rösta så LÄS http://wistikent.wordpress.com/2013/09/02/tvivlarens-guide-till-kyrkovalet/ Värt att notera är att det alltså är en präst som skriver som privatperson och INTE Svenska Kyrkans officiella åsikter. Finns dock massa info på Svenska kyrkans hemsida också så kolla där med!

 

Tänkte ärligt talat inte rösta alls från början. Jag är ju inte religös och tänkte att det är knepigt att jag som inte vet någonting om kyrkan ska rösta i ett val som handlar om just den. Sen när jag såg reklam och valaffischer från politiska partier så började jag förstå att det har mer med den riktiga politiken i Sverige att göra än vad jag kanske förstod innan. Så jag började läsa på lite mer och insåg rätt fort att det faktiskt är ett viktigt ställningstagande. Det handlar om så mycket mer än bara kyrkan. Det handlar om människor och om hela Sverige egentligen. Det handlar om att göra någonting och faktiskt bry sig, påverka. Finns massa bra info och artikler som ni kan googla er fram till. Innan ni röstar så läs också på de olika alternativens egna hemsidor och bilda en egen uppfattning! Där står det vad de står för och ja ni känner väl själva vad ni identiferar er mest med. I Frimodigkyrkas folder står det bland annat att de återigen vill införa att endast man och kvinna ska kunna gifta sig, inte samkönade. 2013 alltså, i Sverige. Vad som står i Sverigedemokraternas folder kan ni nog redan gissa. Handlar enbart om invandring och hur vi ska öka hatet mot invandrare. Tycker det är skrämmande... Jaja men som sagt kolla runt själva och bilda er en egen uppfattning! Men glöm för all del inte rösta. Kan man vara med och bidra till att hat i Sverige får mindre inflytande så tycker jag att man ska göra det. För det är just det som din röst avgör, hur mycket inflytande dessa hatande grupper ska få. 

 

För min egen del blir faktiskt också Öppen Kyrka jag kommer rösta på, deras program hittar ni här: http://oppenkyrka.se/hela-programmet/ . Jag tycker det är bra om kyrkan moderniseras så mycket som möjligt + att jag tycker man ska vara välkommen oavsätt kön/läggning/religon på alla platser i Sverige. Diskriminering hör inte hemma 2013... :)

 

Det som krävs för att rösta är alltså att du är 16 år fyllda och är medlem i Svenska kyrkan. Har du inte fått något röstkort eller som jag, redan slängt det, så räcker det med att man har med legitimation eller pass. Du kan alltså fixa det på plats! Jaja, tänk igenom det här nu och läs på lite grann. Det är faktiskt viktigt och om du inte tycker det är viktigt så tänk igenom varför du inte tycker det är viktigt.

 

Det var allt jag ville säga c:

 

Haa det!

 

 

Rent psykiskt är det också bättre med maten. Kaloriräknandet sitter dock i lika hårt som förut, vet inte ens om det går att bli av med? Har man en gång lärt sig är det väl nästintill omöjligt att sluta och sanningen är nog också att just den biten vill jag inte riktigt sluta med häller. Jag trivs faktiskt med kontrollen, och inte på ett destruktivt sätt utan jag gillar att ha koll på det jag äter helt enkelt. 

 

 Jag har börjat äta ute ibland, kan käka med andra och det är faktiskt inte lika dramatiskt alls längre. Dock är t.ex skolmaten fortfarande inte ens ett alternativ, att gå och köpa godis skulle aldrig hända och likaså överväger jag inte ens att följa med till Mcdonalds. Men helt ärligt är inte det någonting häller jag ens vill ändra på. Jag gillar min relativt hälsosamma livsstil och jag känner inte något tvång till att jag måste leva såhär utan det är helt frivilligt och jag trivs med det. Jag känner faktiskt att jag mer och mer håller på och hittar den där balansen och det är bra att det går åt rätt håll. 

 

Träningen är inte häller något tvång längre, vilket är helt fruktansvärt skönt. Förra veckan tränade jag inte alls och inte gick jorden under för det. Jag hade ingen lust helt enkelt och hade viktigare saker att prioritera. Igår tränade jag dock och det var jätte skönt men det var helt på mina egna villkor, precis så som det ska och borde vara. Jag gillar att träna men när jag höll på och träna flera gånger om dagen fanns det faktiskt ingen som helst vilja eller lust i det, allting handlade bara om att förbränna och dämpa ångesten över det jag ätit och det där med att jag gjorde det för att det var "kul" var verkligen bara någonting jag sa. Låg ingen som helst sanning bakom - men det gör det nu :)

 

Jag mår mycket bättre nu vilket inte går att förneka är en bidragande faktor till att maten också fungerar. Allting hör ihop. När jag mår dåligt så mår jag verkligen dåligt. Det finns inte riktigt något mellanting. Jag gräver ner mig totalt, isolerar mig, försvinner och går under. Då är svälten ljuset. Svårt att förklara för någon som aldrig upplevt kicken men det blir en storts fejkad lycka som just då känns som lösningen på allt. Det är bättre än ingen lycka alls och även om jag egentligen förstår att det bara skadar mig  i längden så tänker man inte så logiskt i stunden och det är det som gör det som en så ond cirkel.

 

Jag måste jobba på det där och lära mig hantera mina känslor bättre. Kan inte bryta ner mig totalt varje gång något dåligt händer, för livet fungerar ju inte så, livet är inte alltid roligt. Man måste kunna ta motgångar och våga tro på att det blir bättre sen. Bara för att något dåligt händer så kommer inte världen gå under. Bara för att någon sårar mig så vill inte alla såra mig och bara för att jag tidigare haft det tufft betyder det inte att mitt liv måste fortsätta vara det. Jag gör misstag, jag har gjort misstag och jag kommer förmodligen göra många fler misstag i mitt liv men jag är lika mycket värd för det. Jag kan inte hålla på och hata mig själv i all oändlighet eller straffa mig för alltid. Jag är faktiskt bara människa och som människa gör man fel men man måste gå vidare och våga förlåta sina misstag, för vem mår bättre av att jag mår dåligt, egentligen? Vem är det som ska tjäna på mitt elände?

 

Jag är värd mer än att svälta.

Värd mer än att förstöras och tyna bort. 

Jag förtjänar mer än att vara ensam och mer än destruktiva relationer.

Jag är värd mer än ångest, tårar och dåligt samvete.

Mer än att alltid känna mig i vägen. 

Jag kan inte leva på andras villkor och jag kan inte räcka till åt alla hela tiden. 

Jag kan bara vara mig själv och göra det som känns rätt för mig.

Det är dags att jag börjar acceptera det nu och det är dags att jag börjar acceptera mig själv.

 

Det är jag värd!

 

❤