;)

Flytten

Jag är hemma nu.

 

Om ni bara visste hur skönt det är att kunna säga det, att faktiskt kunna använda dom orden och syfta på mitt eget hem. För det är precis vad det här är. Det är mitt hem och hit har jag kommit för att stanna. Ända sedan jag skrev kontraktet för ett par veckor sedan har jag mest levt i en bubbla. Jag kan inte ens försöka beskriva hur ofantligt stort det här är för mig eller hur mycket det betyder. Det är så overkligt att jag knappt förstår att det är sant och därför vågar jag inte tro på det än häller. Jag vet att det är konstigt, för jag sitter ju faktiskt här just nu, i mitt första hem med kartonger, nycklar, kontrakt och allt men ändå kan jag inte riktigt tillåta mig själv att faktiskt tro på det. Att det här är på riktigt. Jag väntar fortfarande på problemet, på att någon ska ta det ifrån mig eller att någonting ska hända. För inte förtjänar väl jag det här? Inte förtjänar väl jag att vara såhär lycklig? Det mest absurda är nog att jag till och med skäms lite grann. Jag skäms över att vara glad och en del av mig kan knappt ta in möjligheten av att jag kanske faktiskt är värd det ändå. Samtidigt vet jag ju att det är den delen av mig som jag flyttar ifrån nu. Den gamla Angelica, hon som inte tyckte jag var värd nånting alls. Hon som inte är välkommen längre och som jag inte vill ha något mer med att göra överhuvudtaget.

 

I mitt nya hem finns det bara plats för kärlek och det är det som jag jobbar på att acceptera. För av vilken anledning skulle inte just jag vara värd att bo här för och varför skulle inte just jag också kunna vara lycklig? Det är ren idioti som jag inte har tid för längre. Jag älskar det här stället och jag älskar den här flytten. Jag älskar att ha ett hem och jag älskar att jag äntligen är på väg att vända nu och framför allt älskar jag hur mycket jag faktiskt förtjänar det här. För jo, det gör jag verkligen. ❤

 

 

 

 

Det förstår jag! Det jag saknar mest med Sverige är min egen lägenhet, mitt eget kök, min egen säng, min egen ICA-butik osv!