;)

Sådär lagom trött är jag nu hemma från Berlin igen. Det var en rätt omtumlande resa på många sätt men jag är verkligen glad att jag åkte, det var absolut värt det! 

 

Jag har nog gått upp i vikt den här veckan och på något sätt bryr jag mig faktiskt inte så mycket. Jag stod där vid kassan och funderade på vad jag egentligen hade att förlora på att köpa den där glassen och den där smörgåsen. Varför jag inte bara åt vad jag ville och varför jag lät mitt liv begränsas så mycket. Så då gjorde jag det och ångesten kom till tusen men jag kände bara att det fanns viktigare saker just då. Att det finns viktigare saker. Kalorierna räknades inte ens under några dagar och det var som att jag var på semester från ätstörningen. Det var skönt, en lättnad och behövdes verkligen.