;)

Hm, igår hade jag inte ätit på två dagar. Dumdumma Angelica. Visst, det är väl inte en så extremt lång tid egentligen men det är ändå mer än tillräckligt. Så idag bestämde jag mig för att inte bry mig om nånting alls, inte ens vikten, och bara ta hand om mig själv istället. Försökte ignorera världen där utanför men det gick inte sådär jätte bra. Försökte väl finna något sorts lugn.

 

Jag vet ju varför jag håller på som jag gör. Jag vet inte vart jag ska göra av alla dessa känslor och lösningen blir att försöka att inte känna någonting alls. Koncentrera sig på hungern. Men det är ingen hållbar lösning i längden, eller ens en lösning överhuvudtaget och det vet jag ju men samtidigt vet jag inte vad jag ska göra istället. Jag dricker inte (extremt sällan i alla fall), röker inte, knarkar inte, har inte sex och skär mig inte. Jag gör alltså ingenting av de saker som andra människor använder för att dämpa svåra situationer och jag måste faktiskt också få ha någonting. En sköld. Jag skulle så gärna vilja berätta om det som händer just nu, det där som ligger under ytan men jag vågar faktiskt inte. 

 

Det finns saker jag inte får känna och det finns saker jag inte får tycka men som jag tycker och känner i alla fall. Vilket ger mig ett så extremt dåligt samvete och som faktiskt gör att jag nästan känner det jag känner och tycker ännu mer. Allting blir så förvirrande. Vet inte vad jag ska tro längre eller vem jag ska tro på. Jag är så förvirrad och mitt i alltihop försöker jag verkligen att inte falla ner igen. JAG VILL SÅ GÄRNA FORTSÄTTA MÅ BRA och jag har ju kommit såååå långt. Tar jag bort min sköld är risken mycket större och nu är inte läge att riskera det. Hällre att jag svälter lite grann och mår bra än att hela världen falerar igen. Jag äter ju alltid mer senare för att kompencera svälten så det jämnar ju ut sig i slutändan i vilket fall. ❤